Haft ett par turbulenta dagar med vilda diskussioner och "påpekanden". Jag tänker inte gå in på detta i detalj, men jag anser att om man ska agera som ledare borde man skaffa lite mer kött på benen innan man hugger den som tar egna initiativ.

I detta fall, mig. Jag är fullt påläst och fått omtalat för mig hur det funkar i våran verksamhet och om jag då vill jobba mer än vad man "får" så är det JAG som bestämmer. Ganska intressant, lär jag få säga.

Så med en stor PUNKT på det, så lämnar vi det så.

De senaste dygnet har jag varit sjukt grinig och det mesta har känts otroligt skrattretande.. SJUKT onödig energi har brukats. Ha ha..

 

Vill påpeka att jag älskar alla mina arbetsplatser. Mina kollegor. Och allt som hör till.

Jag har kommit så pass långt i "arbetslivet" att jag vet min plats, jag vet vad jag tycker om och jag vet vad jag INTE vill göra.

 

När jag då möter på dessa OTROLIGT ONÖDIGA hinder. Så ifrågasätter jag mitt egna värde. Som jag också summerat till att vara så mycket högre än en massa jävla lall..

 

Frågor på det?