I paid a price, I'm not ready to back down
för vad händer när hjärtat stänger av och huvudet tar bestämda steg?
vart går man när man möter återvändsgränden?
hur agerar man när intrycken parerar dina murar?
vad säger man, när kroppen säger kör och huvudet säger stopp?
det var inte alls länge sedan jag kände mig starkast i hela världen.
känslan är egentligen inte så långt borta nu heller.. men samtidigt, så händer allt som jag inte trodde skulle hända.
instagram, facebook, snap.. det är inte hos mig det händer. det händer för alla andra.
hur ska jag beskriva detta utan att det ska låta tokigt? förändringar i livet så att säga.
en del grejer är jag inte ett dugg förvånad över, medan de andra kommer som ett brev på posten, en mindre chock. jag är nöjd med mitt liv, mina vanor, mina dagar, allt som är m i t t.
samtidigt önskar jag att jag testat andra vägar. jag hade hoppats på att mitt sunda förnuft skulle ta mig "längre".. eller kanske bromsat mig tidigare? jag vet inte..
hur som haver..
så är jag glad att jag har mig själv.
men jag går sönder lite varje gång jag tvekar.
jag blir besviken varje gång jag trott på något som uppenbarligen inte funkat.
det är ett litet skadebeteende faktiskt. och snart lär jag mig nog.
snart.
inte än.
i'm not ready to make nice.
i'm sweet but "psycho"...
#interelevantnågonstans
ni behöver inte förstå.
jag gör enbart detta för mig själv.
ciao.
